ÅH! Nu är jag typ gladast i hela vida världen (liten överdrift). En halvtimme av mitt liv bara försvann och nu så är min krönika klar. Som ska vara inne som jag sa, i fredags förra veckan.

Litet utdrag om någon är intresserad:
"Facebook skapades år 2004, tre år senare när jag var 12 år skaffade jag facebook. Jag var aldrig särskillt aktiv det första året, jag skapade mig ett konto där för att alla andra hade det. Efter min prao addade flera av de barnen som gick i klassen mig som vän där. De skrev statusuppdateringar och delade klipp från youtube, till och med sin spotifylista la de ut där. För kanske en vecka sedan lärde jag mig hur man gjorde det, en vän på msn skrev det. Msn är gammalt, nu är det Skype som gäller, men det har jag inte. Det har min lillebror som är tre och ett halvt år yngre än mig som också egentligen borde spela Pettson och Findus."

Om ni vill veta vad jag gör så hickar jag. Mycket. Och lyssnar på Säkert! – Någon gång måste du bli själv.

Utanför fönstret ser jag vattendroppar som faller ner i pölar. Isen och snön håller på att regna bort, februari är här och jag tror att jag börjar få lite för tidiga vårkänslor. Jag går ut i solen, det är varmt, man hör syrsorna och jag går till en äng och fotar alla blommor. I mina tankar.